söndag 11 november 2012

SVENSKA

Shit Happens!


Det började med att det var en vacker iskall morgon. Himmeln var blå och solen sken, gräset doftade gott och vattnet lät så fint när det rann ner från bäcken. Fåglarna kvittrade och djuren hade redan börjat bygga sina bon inför vintern. En snöflinga föll ner från himeln och landade på min näsa. ’‘Hade de redan börjat snöa?’’. 

- Kom ner och ät frukost nu! ropade mamma.
- Jag kommer, sa jag.

Jag rusade ner från trappan och hoppade fram med ett stort hopp över trappans sista steg. 

- Men Mia snälla du kan du inte vara mer försiktig? sa mamma med en arg och orolig röst.

Jag låtsades som om att jag inte hörde ett endaste ord. Stolen stod tom och tallriken stod full. Jag drog ut stolen och satte mig ner bekvämt. Sedan tog jag upp besticken, delade på min pannkaka i små bitar och doppade den i lingonsylt. Efter att jag hade ätit klart gick ja upp på rummet och tog på mig ett par jeans, en rutig skjorta och kammade håret. I håret la jag till en liten rusett. Jag gick sedan ner igen och tog på mig mina röda tygskor. I badrummet gick jag in med skorna även om mamma sa till mig att inte göra de. Tandkrämen sprutade ut vit,röd och blå tandkräm på min tandborste. Efter att ja hade borstat tänderna tog jag min väska satte den i cykelkorgen och cyklade iväg. Vägen var blöt och gräset hade frostat. Cykelhjulen var fullt av frost och nu var det nog dags att sätta in cykeln i förrådet eftersom det började närma sig vinter. Snabbt fördes jag in genom skogen och utsikten framför mig var skolan. ’‘Åhh, nej inte skolan’’.

Första lektionen på schemat idag var Språkval. Jag gick in till nästa rum där vi hade franska. Min bästa kompis Sofia drog ut en stol åt mig. 

- Sätt dig! ropade Sofia.
- Ringde Maria dig igår? undrade jag.
- Jo så här var det, hon sa att vi slutar 11 idag så vi skippar resten av lektionerna förutom svenska och franskan, men det gör ju väl inte så mycket! sa hon med en glad röst.
- Men jag missar svenskan, för jag sa åka till tandläkaren.
- Tur för dig, men efter det kom till mig så ska jag visa dig min nya dator, den är grym!

- Bonjour! ropade fransk-läraren och kom in i klassrummet.

Då startade vi lektionen. Men jag satt och drömde. ’‘Tänk om jag fick åka till Paris, där skulle jag få träffa en romantisk man och vi skulle gifta oss. Tänk om jag skulle få se alla lampor som var öppna på kvällen och Eiffeltornet som bara lyste som en glödande vulkan’’. 

Jag hörde en smäll och jag öppnade ögonen. Det var fransk läraren som tittade ner på mig med sina händer på bordet.

- Men Mia, sitter du och dagdrömmer igen?  
- Oj förlåt nu måste jag gå.

Jag tog min väska och rusade ut. Sedan låste jag upp cykeln och cyklade vidare till folktandvården. Jag var så utmattad att man hörde mina andetag. Äntligen var jag framme och parkerade min cykel. Sedan låste jag den och rusade in i väntrummet. De var många som satt där inte en stol var ledig. Då fick jag stå upp. Sedan kände jag att jag plötsligt fick ont i magen. ’‘Varför ska detta hända mig?’’. En stor gas var i min mage och inte kunde jag röra mig om jag inte släppte den. ’‘Nej, nej glöm det jag får inte släppa den’’. Och så hördes det ett stort brak. 

- Ush fyy vad är det som luktar?? sa folket som stod och stirrade på mig. 
- Nej men det är ju en stor fis!
- Det luktar äckligt! 
- Snälla någon, vem beter så himla äckligt?

Sedan kom det en till stor fis till. Nu stank det ännu mer. Alla sprang ut och höll sina händer över näsan. Nu var det ingen kvar utom jag. Det närmade sig en läkare från korridoren.

- Fy vad det luktar illa! tjöt läkaren.

Där stod jag med min väska dinglande ner för min arm. Ansiktet var rött och jag själv tyckte att det var pinsamt.

- Jag tycker att du borde gå så kan vi boka om tiden till i morgon.
- Ja, okej då hejdå! ropade jag med en skakande röst.

Jag gick ut och stängde dörren, låste upp min cykel och cyklade iväg. Jag var hemma.

- Gick det bra hos tandläkaren? frågade mamma.
- Åhh, snälla påminn mig inte! ropade jag när jag steg uppför trappan.
- Föresten pannkakorna jag stekte till dig var tre månader gamla.
- Vaahh?
- Jag hoppas inte att det ställde till något! sa hon.
- Men ÅÅH MMAMMMMA!!
ps. det var var bara någon dålig historia jag hittade på...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar