SVENSKA

Sammanfattning - kap 1 Desertwalker

Rob är en ambitiös och nyfiken pojke. Rob som liten hade en dröm om att han en dag ville bli en pilot tillsammans med Andy, Robs bästavän. Det finns en pilothandbok som talar om för en hur USAS speciella flygplan fungerar och hur de används, exakt allt om flygplan står i boken och om fiender någon gång skulle få tag på en sådan, då skulle det vara kört. Rob tycker att Bill är intressant, mer intressant än hans egen pappa. Farbror Bill hade för längesedan tillhört Air National Guard och flugit Delta Dagger och Delta Dart, olika flygplan förmodligen bombplan som används mot fiender. Bill hade varit en testpilot och sedan lagt av, gift sig med Sue och fått barn, Cathy. Robs pappa höll det mesta för sig själv medan Bill anförde Rob små men viktiga hemligheter. Rob tycker att hans egen pappa för det mesta är tråkig, han jobbade bara på en revisionsbyrå och sysslar varken med flyg, missiler eller rymdskepp. För att inte mamma ska märka att pappa druckit, brukade Rob alltid skölja glasen. Sedan har Robs undran om osynlig färg för flygplan varit väldigt stor.

SVENSKA

Allt jag säger är sant 

’’Allt jag säger är sant’’ är en bok skriven av Lisa Bjärbo. Boken handlar om en tjej som vill ta sina egna beslut och leva livet, hon känner helt enkelt inte för att gå i skolan. Denna boken visar hur livet strular för Alicia, huvudpersonen i boken. Man får följa med hennes berättelse, om hennes val, beslut och tankar samt hur det går med hennes vänskap och för kärleks livet. ’’Allt jag säger är sant’’ är en klockren ungdomsroman som innehåller drama, komedi och romantik. Lisa Bjärbo har skrivit en hel del böcker, hennes flesta böcker är ungdomsböcker som tillexempel ’’Det är så logiskt alla fattar utom du’’ liknande till ’’Allt jag säger är sant’’. Handlingen i böckerna är olika varandra, däremot är det ungdomsböcker av samma genre.

Alicia som snart är sjutton år, har börjat gymnasiet, naturlinjen den där man blir något. Precis som sin bästa kompis, Fanny. Hon blir en dag inlåst i skoltoaletten och länge sitter hon. Hon skriker, bankar om hjälp, till och med på tyska. När Alicia kommer ut från toaletten har hon fattat ett beslut, att hoppa av gymnasiet. Hon vill jobba istället, Alicia vill inte längre slösa mer tid. Båda hennes föräldrar och syv-sara blir bekymrade och försöker övertala Alicia till att börja i skolan igen men Alicia håller sig vid sitt beslut. Alicia har efter någon vecka förvånat redan skaffat jobb, i ett café nere i stan. Utan tvivel flyttar hon in till sin mormor. Mormor är jättegammal men superbra, hon bor även i stan. En dag när Alicia jobbar bakom disken på caféet får hon syn på Isak, fastän Isak inte känner henne, fantiserar Alicia om att Isak kommer bli hennes blivande man och att de i framtiden kommer gifta sig. 

Alicia som är huvudpersonen i boken förklarar sig själv som en Individ med mörkt hår som man inte trodde fanns, kläder i tusen färger, fräknar på näsa, pärla i läppen och ganska ofta en tjusig hatt på huvudet. Hon är sexton år och i det närmaste elektrisk. Alicia ljuger aldrig, allt hon säger är sant. Innan Alicia flyttade in till sin mormor bodde hon tillsammans med sina föräldrar och lillebrodern Olle. Alicia är en arrogant och självsäker person som alltid står för sina åsikter och trotsar att hon alltid har rätt. Men en dag händer något och plötslig tappar Alicia lite av sitt självförtroende.

Mormor är en bedårande, gullig mormor som bara sitter hemma hela dagen. Mormor är Alicias förebild och kommer alltid upp med smarta idéer, hon filosoferar en hel del. De har tillsammans många interna skämt. När mormor behövs som mest finns hon alltid där för Alicia, då pratar de tillsammans ut problemen. 

Sedan finns Fanny som i alla tider har varit Alicias bästavän. Men Alicia tycker att Fanny har svikit henne. Ända sedan gymnasiets gång har Fanny börjat hänga med typer som Alicia och Fanny en gång i tiden kritiserade och skrattade åt. Fanny har blivit väldigt populär, skaffat sig många kompisar under den tid Alicia jobbat på Caféet. Det fins hinder, Fannys läxor i skolan som stoppar Fanny och Alicia från att diskutera livet med varandra. 

Hemma trivs inte Alicia, vilket var anledningen till varför hon flyttade hem till sin mormor även om hon älskar alla hennes familjemedlemmar. Föräldrarna är båda emot hennes vilja och vill att hon ska gå i skolan men det vill inte Alicia. I skolan trivs inte Alicia alls, hon är inte engagerad i vad hon gör, hon orkar heller inte lyssna på lektionerna, istället sitter hon och dagdrömmer. I boken beskrivs miljön tydligt, inte för detaljerat och det är bra för annars kan det bli väldigt tråkigt att läsa. Man kan föreställa sig miljön som Alicia befinner sig i utan att behöva tänka för mycket. Man får också läsa om hur hon tänker och vart hon befinner sig någonstans. Man får tillexempel veta hur hon jobbar och hur det ser ut i caféet och vilka hon jobbar med. Boken ger tydliga beskrivningar vilket gör att det blir mer verkligt att läsa ur boken.

’’Allt jag säger är sant’’ är skriven i jag-form. Allt man läser är utifrån hennes perspektiv. Det är inget ’’lämpligt’’ språk för äldre. Det är ju trots allt en ungdomsbok som gör att boken är skriven ur en ungdoms erfarenheter. Väldigt lätt text, det finns små slangord som en vuxen inte skulle kunna förstå eftersom orden i allmänhet används utav ungdomar. Boken är inte skriven med ’’fint’’ och ordentligt språk utan det är mer utifrån vad hon tänker. Ett citat ur texten(s.11): ’’Jag är så jävla kissnödig. Alltså verkligen’’ eller (citat ur text s.34)’’DÄR SER NI SUCKERS, DET GICK JU RÄTT BRA ÄNDÅ TILL SLUT’’. Boken har en del engelska ord, citat ur texten(s.11): ’’Jag är beyond ’behöver kissa’ för länge sedan’’. 

Lisa Bjärbo har skrivit ’’Allt jag säger är sant’’ i en kronologisk ordning och i presens. Lisa använder direkt anföring i dialogerna. Man får i berättelsen återge Alicias tankar i indirekt form.

Budskapet med boken tror jag är, att även om man sjunker ner på botten, kan man simma upp igen. Det var det Alicia gjorde, hon drog sig igenom hinderna och problem. Alicia har haft sina up och ned gångar, ett citat från boken säger (s.158): ’’Och så stängs hela hjärnkapaciteten av’’. Jag tror också att boken vill förmedla att man inte alltid vet vad och var ens framtid väntar. Alicia tänkte inte ens på att hoppa av skolan förens hon satt inlåst på toan då alla tankar om livet dök upp, citat(s.32) : ’’Idag har jag nog mest hoppat av gymnasiet’’. Om hon inte suttit inlåst då hade ödet lett till något annat. 

’’Allt jag säger är sant’’ är en ungdomsbok som flickor i tonåren, även pojkar kan tycka om. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, men redan från början kändes historian lite kluschigt men vissa tycker ju om det. Alicia och boken är i stort väldigt charmig. Det är kul att läsa hennes tankar, jag kan erkänna att hon ibland kan vara lite vilse då det faktiskt kan bli tråkigt. Men man kan som ungdom känna igen säg vid vissa tillfällen, det tycker jag faktiskt om. Men historian i sig kändes lite för extrem, jag tyckte också att det var lite löjligt att hon fick hoppa av skolan. Skolan är viktig för mig, så den tanken skulle inte en beröra mig något alls. ’’Allt jag säger är sant’’ skulle jag rekommendera till de som inte har något bättre för sig, som bara känner för att läsa något eller till de som gillar, ungdomsböcker, lite ’’overkliga’’ historier om tonårsliv och drama. Den kunde bli långtråkig vid vissa tillfällen så om du är en person som förväntar dig mycket ifrån böcker(stora spännande händelse) skulle jag inte rekommendera den här till dig. Jag blev lite besviken eftersom jag förväntade mig mer. Själv tycker jag att boken inte är läsvärd även om den inte tog utav min tid. Den var inte så dålig som den kanske beskrivs utav mig, gör ett försök vet jag, för alla tycker inte som jag.

SVENSKA

SVENSKA

Referat av nyhetsartikel

I Svenska Dagbladet publicerades Tobias Olssons nyhetsartikel som heter ’’ ’Internets fiender’ finns i tolv länder’’. Nyhetsartikeln handlar om övervakning på internett kring länder i världen. Han inleder sin artikel med att presentera att det i årlig rapport finns övervakning på internett. Dessutom nämner han de tolv länder ’’internets fiender’’ som har starkas kontroll över sina medborgares nätvanor, några av dessa länder är bland annat Kina, Kuba, Egypten, Iran och Vietnam. Organisationen Reportrar utan gränser skriver också att ’’Samtliga dessa länder utmärker sig för att de censurerar nyheter på internett, men också för deras systematiska förföljelse av obekväma internetanvändare’’. Som Tobias skriver är situationen värst i Kina. Tobias fortsätter med att hävda att det sitter personer inlåsta för att de skrivit saker på internett. Vilket är anledningen till att reportrar utan gränser tror att ett öppet internett har blivit intranät i Kina. Han förklarar att det är olagligt att skriva blogginlägg anonymt som är en ny lag i Vietnam. I Tunisien har bloggar där det skrivits om kravaller mellan militären och arbete stoppat. Över 100 bloggare som skrivit om det egna landet händertogs under 2008 i Egypten. Tobias Olsson avslutar med att framhålla att Reportrar utan gränser betonar problemen med att myndigheterna kontrollerar internet ej är isolerat till odemokratiskt länder och varnar dessutom för utvecklingen i både Sydkorea och Australien. 1300 webbsajter har stoppats och lagts ned på grund av klagomål från allmänheten. Klagomål som tillexempel pornografi och illegal fildelning mot barn. 

SVENSKA

SVENSKA

Spegeln

Flyttlådorna är tunga, en efter en ska in i flyttbilen. Mamma tar emot lådorna som jag skickar ner till henne från trappan. När vi tömt hela huset sätter jag mig i sätet bredvid mamma. Mamma startar bilen och ropar till gubben som sitter i flyttbilen att de ska börja köra. 

’‘Äntligen är jag ute från denna mörka stad. Allt och alla som förstört och gjort mig illa kan inte nå mig. Aldrig kommer jag att besöka denna stad igen. Mamma är så underbar, att hon förstår hur jag känner. Men att vi flyttar ut på landet är nog inte vad jag förväntat mig.’’

Tre timmar har gått och mamma rullar ner bilrutan. Vinden åker genom mitt hår och mamma säger att vi snart är framme. Framför mig ser jag en grön och mörk skog. En bit längre fram ser jag vårt nya hus. 

När jag kliver ut från bilen ser jag hur stort huset är. Mamma plockar upp nycklarna till huset. Hon vrider nyckeln som hon stoppar i nyckelhålet. Dörren knakar och golvet knastrar. 

Flyttgubben kör sakta iväg och snart kan man inte se honom längre. Lådorna är ställda mitt i hallen. Nu är det bara att packa upp. Golvet är gjort av trä och väggarna är hårda som sten. Även om huset är stort ekar det inte. Ingången till vardagsrummet är öppet utan dörr. Själv är vardagsrummet gigantiskt. Bredvid vardagsrummet finns ett öppet kök. Köket är väldigt tomt. Hallen är bara en lång gång. Vid hallen på vänstra väggen finns ett badrum. Just vid ytterdörren leder en trappa upp. På andra våningen finns tre sovrum och en toalett. 

Nästa dag jag vaknar ligger jag i sängen och känner något ljus som bländar mig i ansiktet. Ljuset irriterar mig så att jag med snabba och tunga steg går mot ljuset. Eftersom att det är sommar är det inte så speciellt kallt, fönstret stod öppen hela natten och gardinerna blåser fram och tillbaks. Jag börjar närma mig ljuset men så fort jag kommer fram försvinner det. 

Mamma stiger in i mitt rum. Hon undrar vad jag gör uppe så tidigt. Jag rycker på axlarna och går in till toaletten. Toaletten är rätt ruskig. Den har inte ens en spegel bara en gammal vask och en toalett. Jag springer ner till köket och golvet knakar för varje steg jag tar. Mamma står vid spisen och har redan lagat pannkakor. 

Från kylen tar jag ut lingonsylten och ett paket juice. Mamma går upp till hennes rum igen och några sekunder efter springer hon ner påklädd. Hon kommer fram till mig och kysser mig på pannan sedan åker hon iväg till hennes jobb. 

Nu är det något som bländar mig igen. Jag reser mig upp och följer efter ljuset. Det leder åter igen in till mitt rum. Men hur den har kunnat lysa hela vägen ner hit förstår jag inte riktigt. Jag öppnar dörren till mitt rum och följer efter ljuset som gömmer sig bakom garderoben. Då ser jag en spegel. 

Spegeln är lika stor som jag. Den är silvrig på kanten med små guldiga detaljer. Jag lutar spegeln mot väggen och ställer mig framför den. Plötsligt känner jag att det är någon som puttar mig mot spegeln. Spegeln såg hel ut men den är som ett hål. Det finns inget att greppa tag i och nu faller jag.

Nästa sekund jag öppnar ögonen är det mörkt tills jag reser mig upp. För varje steg jag tar händer något. Jag tittar ner på mina fötter. På mig har jag ett par rosa ballett-skor. Andra steget jag tar står jag på en rosa lina. Tredje steget jag tar har jag plötsligt på mig en vit ballett-kjol. Fjärde steget jag tar står jag upp och ner. Håret dinglar och framför mig ser jag en scen, en röd scen. 

’’Ballett har alltid varit min största dröm ända sedan jag var liten men mamma har aldrig låtit mig dansa. Är det här en dröm eller verkligt?’’

Allt är vitt. Förutom linan jag går på. Jag följer hela linan och till slut kommer jag fram, in på scen. Det applåderas när jag ställer mig i mitten på scenen men ingen är här. Jag vänder mig om och där bak finns spegeln. I spegeln ser jag mig själv som en ballerina. När jag vänder mig fram ser jag mamma. Mamma sitter på en röd stol. Fast hon ser annorlunda ut. Hon ser arg ut. På sig har hon en guldig krona och en spiral i handen. Hennes klänning är röd och hon liknar en vacker drottning. 

Musik sätts på och jag börjar automatiskt dansa. Efter ett tag känner jag mig utmattad. Men framför mig sitter fortfarande mamma. Jag försöker göra allt för att imponera på henne. 

’‘Det här blir min första trippelpiroett’’

Jag knyter nävarna och tar ett djupt andetag sedan hoppar jag. Sakta och säkert känner jag hur hela kroppen vrids och lyfts upp. Jag känner mig på något sätt fri men när jag landar känner jag smärtan. All musik stannar och mamma kollar på mig med en glad fast elak min. Jag sitter på scenen och märker att den vita klänningen jag har på mig är röd. Det ligger blod på hela marken. Min hand tar sakta i blodet. ’’Är det här på riktigt?’’ 

Jag känner smärtan och nu faller tårar efter tårar ner för min kind. ’‘Mamma, mamma, är du där?’’. Ingen svarar. Allt jag säger ekar, men inget svar får jag. Strålkastarna släcks. Allt blir mörkt. Framför mig står mamma. Men hon är inte mamma längre. Hennes ansikte förändras, hennes tänder blir vassa som is och hennes naglar förvandlas till klor. Monstret framför mig är inte mamma längre. Hon drar mig i benet men jag kämpar i mot. Tillslut lyckas jag komma loss och springer till scenens ut gång. Men då hamnar jag bara på scenen igen. Tårarna faller snabbare ner och tillslut orkar inte någon del i min kropp röra på sig. Jag känner smärtan, jag känner hur ont mitt ben gör. Snabbt vänder jag mig om och där står hon, monstret. Jag tittar på henne rakt in i ögonen. Hon säger inte ett ord men ändå får jag ett meddelande som säger ’’ Du skulle aldrig ha dansat för mig för nu kommer jag alltid finnas i din närvaro. Kalla på mamma du, hon kommer inte hjälpa dig’’.

Jag gråter som aldrig förr. Snabbt reser jag mig upp och springer min väg mot scenens slut. Men fortfarande hamnar jag i mitten av scenen. ’‘Det måste finnas en utväg’’ 

Framför mig dyker spegeln upp. Snabbt ställer jag spegeln mot väggen men det går inte att komma igenom den. Det är stopp i spegeln, det är bara en vanlig spegel. Jag greppar tag i den och slänger den på marken. Spegeln spräcks och golvet rasar ner. Tillsammans med spegeln faller jag. 

Nu är jag i min säng. ’‘Var detta bara en dröm?’’

Jag kliar mig i ögonen och sakta reser jag mig upp. På mig har jag ett par rosa ballett-skor och en vit ballett-klänning. Men de är täckta med blod. Jag letar runt i hela huset efter spegeln, men ingenstans hittar jag den. Jag faller ner gråtande på golvet i vardagsrummet av rädsla. Hela jag skakar. 

Dörren öppnas och mamma har kommit hem. Hon kollar på mig förvånat ’‘men gumman varför sitter du på golvet och gråter’’. Jag springer fram och kramar henne. Hon drar hennes hand över min pannan. ’‘Mamma, ser du vad jag har på mig?’’. Mamma tittar förvånat på mig, hon släpper hennes kasse och sätter sig på huk. ’‘Din pyjamas, hurså? har du feber?’’. 

Min blick stelnar och bakom mamma står monstret. 

SVENSKA

En mina räcker med att döda en person

Boken: Den osynliga flickan

Författare: Deborah Ellis

Huvudperson: Parvana

Sidor: 158

Kapitel: 15

Det här med krig och konflikter, är inte det läskigt? Att kunna befinna sig i samma situation som Parvana? Det hade nog inte jag klarat av.

Parvana kommer från Kabul som är en stad i Afghanistan. I nästan hela landet är det förbjudet för kvinnor att gå ut. Ifall de ska gå ut måste de ha på sig en burka annars kan de bli slagna. Men inte bara det, utan de måste också gå med en man eller pojke vid deras sida. Det har talibanerna bestämt. En taliban är en lojal soldat. Det vill säga en väldigt religiös soldat. Parvana som då är flickan och huvudrollen i boken får ta hand om familjen. Hon är bara 11 år gammal och tar en stor del av ansvaret. En dag grips Parvanas pappa av några talibaner. Han var den enda i familjen som kunde gå ut och handla, sälja varor osv. För att kunna göra de handlingarna han gjorde så klär Parvana ut sig till en pojke.

Den osynliga flickan är en bok som är baserad på många verklig händelser. Den innehåller dock samtidigt lite drama, krig och lite grann om familjen. Deborah Ellis som har skrivit boken har skrivit fler böcker av nästan samma genre te.x; The breadwinner. Boken, det vill säga den osynliga flickan är spännande eftersom man får se ett annat perspektiv på hur andra kan leva som man inte upplevt själv. Parvana som är huvudrollen i boken visar hur det är att leva så som de flesta kvinnorna i Afghanistan fortfarande gör.  

Händelserna i boken beskrivs väldigt tydligt och det gör att man får en bild av hur det ser ut. Boken är spännande och fick mig att vilja läsa mer och mer. Nästan varje kapitel slutade på ett spännande sätt. Till exempel när pappan fördes iväg och ingen visste vart talibanerna tog honom eller när den skräckslagna kvinnan nämnde att det var krig i Mazar när Parvanas syskon och mamma precis åkt dit. Oftast läser jag inte böcker i denna genre men även jag tyckte att boken inte var så illa. Den kanske var tråkigt lite då och då. Fast den blev bättre därefter. Varför den var tråkig var nog bara för att jag inte riktigt föll för denna typ av bok. 

Boken är nog i första hand tänkt till att vara för tonåringar eftersom hur texten är uppbyggd, lätt eller svårläst. Men jag hade faktiskt mer tippat på att det är till personer som är intresserade av denna slags genre. De som gillar böcker där det tillexempel handlar om krig, fattigdom och hur personen i boken klarar sig själv. Den fick tre stjärnor av mig därför att den var bra skriven och för att det var en bra tråd genomberättelsen fast den inte riktigt var min smak.

Ibtisam Kado

Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆

SVENSKA

Den osynliga flickan - Kapitel 6 och 7

De gjorde om Parvana till en pojke. De klippte hennes hår. Hon fick använda Hossains kläder som mamma fick sy in en bit. Nu kunde hon gå ut till gatorna, handla, sälja när hon ville utan att någon soldat skulle komma och slå henne eller göra något annat farligt för att hon var flicka. Hon handlade och fick med sig allt hem. Dagen därpå var hon ute på marknaden och sålde. Eftersom hon varit med pappa många gånger visste hon hur hon skulle behandla kunderna. Hon behövde plötsligt gå på toaletten. Då tog hon sig hem med alla sakerna. 

Jag tror att Parvana kommer att fortsätta vara en pojke eftersom allt gick bra. Hon kom hem säkert och ingen pekade ut att hon var en flicka. Alla trodde verkligen på att hon var pojke. Men jag tror att senare eller efter så kommer hon att bli avslöjad. Och hur vet jag inte men det är bara en gissning. 

SVENSKA

Den osynliga flickan

Text s.53-54

Min tanke

Soldaten höjde armen och slog Parvana över axeln med käppen. Parvana kände det inte ens, Jaså de skulle straffa hennes pappa? ’‘Sluta slå mig!’’, skrek hon. Talibanen blev överraskad att han hejdade sig ett ögonblick. Parvana såg hur han tvekade och började springa. Hon välte omkull en trave kålrötter i grönsakståndet så att de rullade ut över hela gatan. Hon tryckte de fortfarande varma nan-bröden mot bröstet och fortsatte springa med sandalerna klapprande mot gatan. Hon brydde sig inte om folk stirrade efter henne. Hon ville bara komma så långt bort från soldaten som möjligt, så långt bort som benen bar.

När jag läste detta. Då tänkte jag ’‘händer sådant här på riktigt’’. Och tyvärr gör det de. Om jag själv skulle tänka mig i denna situationen så skulle jag faktiskt vara lika rädd som Parvana beskrev sig, om inte lite mer. Att tänka sig att en soldat skulle slå en, skulle göra ont. Soldater burkar däremot vara väldigt kraftiga, starka och stora. Dessutom skulle jag nog inte känna mig trygg ifall jag befann mig i Afghanistan om en man skulle jagat mig. Eftersom de tydligt berättat att det är farligt att gå ut ensam som en kvinna utan en man som sällskap. Att tänka sig vad soldaten skulle ha gjort värre. För att vara ärlig skulle jag inte riktigt veta vad jag skulle gjort, men en sak är säker. Jag skulle sprungit.

SVENSKA

Ordlista - Kapitel 4 

togshaken - smal madrass som använd istället för stolar och sängar.

snartstucken - retlig, lättstött, lättretlig

tultade - gå osäkert

ruskade - skaka häftigt

SVENSKA

Diskussions frågor - Kapitel 3

Vad hade du gjort ifall du var Parvana?
Varför tror ni talibanerna tog honom till fängelset?

//Dalal och Ibtisam

SVENSKA

Den osynliga flickan - Kapitel 2

Eftersom Mamma och Nooria varken fick arbeta eller gå i skolan så städade de skåpet där hemma. Parvana hämtade vatten även om hon inte hade lust. Därför att ingen annan i familjen kunde. Mamma och Nooria var tvungen att ha burka på sig om de ville gå ut. Dessutom var det också farligt för kvinnor att gå ut utan sällskap av en man. Maryam var bara fem år gammal och det skulle bli för tungt för henne att bära på allt. Ali är bara en lite bebis och pappa hade det svårast eftersom han förlorat sitt ben när hans skola bombades. Hossian var dessutom den äldsta sonen. Fast han dog när han var fjorton år gammal och blev träffad av en landmina. Eftersom att pappa var en historia lärare berättade han om när England krigade mot Afghanistan. På matbordet var alla glada tills fyra stycken talibansoldater bröt sig in i huset. Två av de greppade tag om pappa, de andra två letade omkring i huset. Mamma försökte få loss pappa men då slog de bara henne. Parvana hoppade på en av soldaterna men soldaterna knuffade undan henne samtidigt som de slog henne med sina käppar. Sedan försvann de ut tillsammans med pappa. 

FILM MANUS

HÄR

SVENSKA

Sammanfattning på halva boken

Jean är ett namn som på franska betyder John, ett killnamn. Jinx är hennes smeknamn som hon hatar att höra men som hon alltid kallas för. Ända sen blixten slog ner i sjukhuset har Jean haft otur. Jean en rödhårig tjej som kommer från Lowa och för med sig otur. I Lowa blev hon förföljd av en kille som blev förälskad i henne så att hennes mamma var tvungen att skicka Jean till hennes kusin Tory i New York. 

Tory eller Torrance som hon föredras bli kallad och Jean har inte sätts på fem år. När de väl träffas känner Jean inte igen Tory. Det som förvånar Jean är att Tory inte alls är så som Jean har förväntat sig. Den knubbiga blonda Torrance var nu spikrak med kortklippt kolsvart pojkfrisyr. 

Channel är Torys bästa vän. Tory är galet kär i Zach. Channel har en pojkvän som heter Robert. Gretchen och Lindsay är kopior av varandra. Det finns också en blond kille vid namnet Shaws. 

Det fanns två saker som Jean inte gillade med Tory och hennes gäng. Gänget drack, festade och tog droger. Det var bara Tory och Zach som inte gjorde det. Fast Tory rökte. 

Den andra saken till varför Jean inte gillade med Tory var att hon trodde på deras mormorsmormormors gammla historer om häxor. Tory tror att hon kan använda en slags häxmagi som hon har ärvt av hennes släckt och som går i generationer. 

Jean räddade Zach från att bli påkörd. Och nu har hon också hittat en massa knep hennes kusin Tory håller på med. Tory är förälskad i Zach som är förälskad i Petra. Därför vill Tory hämnas på Petra. Petra är dessutom en god person som redan har en pojkvän. Men Zach är fortfarande kvar. ’’Kämpar han fortfarande för Petra eller är det på grund av ett av Torys ’‘förbannelser’’ som hon lagt på honom?’’

Nu börjar Jean tro att det är hon som har fått gåvan även om hon tror att historien bara var påhittad. Jean lyckas också falla för Zach som är Torys älskare. Channel som är Torys bästavän vill vara Jeans bästavän. Det slutar med att Channel berättar för Jean att Tory  vill hämnas på Jean för att ha tagit ifrån Zach.

SVENSKA

Uppdraget

Det var en varm tisdagsmorgon och väckarklockan ringde. Jag mådde illa och hade huvudvärk. ‘’Hur skulle jag klara av detta, tänkte jag.’’

Jag reste mig från sängen och klampade iväg ner mot köket. Vid ytterdörren stod mamma, hon hade bråttom. Mamma satte på sig skorna tog ett äpple och pussade mig på kinden. ‘’Hejdå älskling! ropade hon.’’ 

Jag gick upp på rummet igen och satte på mig ett par svarta jeans och en röd tröja med en vit text på. Jag packade min skolväska, skolböckerna och datorn. Sedan tog jag ett glas mjölk och en kexbit från korgen. Jag tittade på klockan och den var nio. Det var dags att gå. Eftersom det var varmt tog jag mina rödvita tygskor och min randiga vårjacka. Jag gick ut ur dörren och plötsligt fick jag ett meddelande från min bästa vän Lena. 

‘’Vart är du Ebba, det är onsdag idag och vi börjar åtta, du kommer inte att hinna’’.

Jag fick panik och rusade ut ur ytterdörren, låste den och cyklade iväg. Jag trampade med stor kraft på pedalerna. Cykeln for framåt över gatan, förbi kiosken och över fotbollsplanen. I korgen låg väskan som bara guppade upp och ner. Den blåa himmeln var blåare än vanligt, solen sken och gräset var fuktigt. Mitt blonda långa hår svepte med vinden. Jag kände hur starkt trycket var. Det jag tänkte på var att jag skulle missa det viktigaste. Jag hade inte ens övat. ''Jag tror inte att jag ens skulle få godkänt''.

Jag tappade greppet om styret och gled av sadeln. Cykeln trillade långsamt ner och jag föll med. Det blev kolsvart. ‘’Vad hände, är jag död?’’

Jag såg ett ljus och öppnade ögonen försiktigt. Det var solen som sken mot mina ljusgröna ögon. Mina glasögon låg på gräset och mobilen på marken. ‘’Åh, jag kommer aldrig att hinna i tid, mobilens skärm har en spricka och nu har jag också sår på benen’’. Blodet droppade och jag kände hur det sved. Det kändes som om hundratals myror bet i sönder mitt ben, så ont hade jag.

Jag försökte resa mig upp och till slut gick det. Cykelkorgen var böjd och jag hade sår på knäna. Det kändes så tungt att gå. Det kändes som om jag vandrade i en öken. Jag var törstig men vatten hade jag inte med mig. ‘’Hur mycket var klockan egentligen?’’. 

Jag passerade den sista byggnaden och nu var jag vid cykelstället. Blodet droppade efter mina steg. Väskan på ryggen och cykelnycklarna instoppade i min vårjacka. Jag gick upp för trappan, och svängde till höger. Runt hörnet såg jag skoltoaletten som jag rusade in till. Jag drog upp mina byxor och såret var stort, blodigt, smutsigt och äckligt. Därför spolade jag ner såret med kallt vatten och torkade det med ett papper. Sedan drog jag ner byxan och gick till skolsystern. Skolsystern satte på ett speciellt rengöringsmedel för sår och tryckte sedan på ett plåster. Tiden gick och gick ’’hur mycket var klockan?’’. Jag kände mig stressad för att klockan var mycket, men jag var också lättad för att såret var omplåstrat. 

Jag hade så bråttom att jag inte ens la märkte till att en tjej krockade in i mig. Hon trillade och skrapade upp armbågen. Jag kunde inte bara gå för att jag hade något mer viktigt att göra, jag skulle få skuldkänslor ifall jag inte hjälpte henne. 

- Åhh, herregud mår du bra? frågade jag oroligt.

Jag såg att hon hade tårar i ögonen. 

- Kom det är bara en bit till skolsystern och hon är säkert fortfarande där eftersom jag precis tittade förbi! sa jag.

Vi knackade på och skolsystern öppnade dörren försiktigt. 

- Hej tjejer, så vad kan jag hjälpa er med? frågade hon.

Tjejen visade upp armbågen och skolsystern lindrade det.

- Förlåt men jag har verkligen jätte bråttom nu!
- Du kan gå och tack för hjälpen, föresten heter jag Mia, sa hon med ett leende.

Jag gav henne en blinkning, ett leende och ropade ’‘Hejdå!’’. Jag kände mig väldigt lättad att hon mådde bra, men jag hade fortfarande bråttom.

Nu vände jag till frökens kontor där jag skulle vara allra först innan saker och thing hände. Jag var framme, stressad och orolig för vad hon skulle säga. Försiktigt lyfte jag upp näven och knackade på. Dörren öppnades långsamt och ett huvud stack ut, det var fröken Bianka. 

- Har du möjligen sett min lärare? frågade jag snällt.
- Hon är tyvärr sjuk. sa fröken Bianka och stängde dörren.

Jag letade upp mobilen i min jackficka. Sedan låste jag upp den och letade efter Lenas nummer. Nu ringde jag...

- Hej Ebba! Vart i mammas citroner har du gjort? sa hon med en stressad röst.
- Jo så här var det. Jag trodde det var tisdag idag och därför kom jag sent.
- Jasså och eftersom vi börjar klockan 9 på tisdagar kom du sent! sa hon med ett flin i bakgrunden.
- Sluta flina, suckade jag.
- Men kom till basketplanen bakom skolgården för där är vi, sa Lina och lade på.

Jag hängde min väska och jacka på kroken i hallen och sedan gav jag mig ut mot basketplanen. 

- Tjoo! ropade allihopa.
- Heej, sa jag med ett leende.
- Vet du vad? sa Åsa.
- Vadå? Vad har hänt? Har jag missat något? undrade jag.
- Fröken är sjuk idag och vi ska göra provet nästa vecka istället! gastade hon till.
- Jag hörde det, sa jag.
- Och då får vi betygen nästa vecka istället för denna veckan!

Alla tjejerna hoppade och hojtade av glädje! 

Jag ställde mig på basketplanen och bollen hamnade i min famn. Jag kastade upp den och den hamnade rakt igenom målet. Jag hoppade upp och hojtade ut ett ’’YES’’! med en glimt i ögat. 

’‘Provet kan jag göra med alla andra och inte ensam’’

SVENSKA

Personbeskrivning

Ahmed är en kille som bor i Sverige men kommer från Somalia. I hans familj var de åtta stycken hans mamma, pappa och hans fem syskon Mohamoud, Muna , Soleka, Awo och Khalid. Han bodde i Sollentuna där gick han i skolan, skolan hette Erikbergsskolan. Ahmed hade en massa vänner Joseph, Peter, Deliana och Linda. 

På Ahmeds fritid spelade han dataspel, basket och friidrott. Ahmed brukade vara i andra länder där tävlade han och då vann han oftast medaljer.

Ahmed han lyssnade sällan på hans pappa. Hans pappa bad honom komma hem efter skolan, han fick inte gå någon annanstans. Istället för att komma hem och sköta sysslor eller läsa koranen gick han till en kompis eller spelade fotboll. 

Ahmed var på sitt sätt väldig komplicerad. Ibland var han glad speciellt när han var i skolan med hans vänner. Han var modig och vågade säga ifrån sig, på sidan 85 står det så här ’‘Jag gör precis som jag vill, mina föräldrar bryr sig ju inte om mig’’. Han var väldigt rädd för hans pappa eftersom hans pappa alltid brukade slå honom och då blev han ledsen fast han ville inte visa det. 

Varför Ahmeds pappa och mamma skickade honom till Somalia var för att han inte betedde sig som en muslimsk så därför skickade de honom till Somalia för att han skulle lära sig vara en trogen muslim. Det visar de på sidan 32, det står så här: ’’Du är en somalier, inte svensk. Du är inte som dina kompisar, du ska inte vara som dina kompisar. För svenska gäller svenska regler, för somalier somaliska. Du är somalier och du är muslim och du ska inte umgås med de otrogna’’.

Så Ahmed hade ett ganska tufft liv. Han blev slagen. Han blev lämnad. Han fick klara sig själv. 

SVENSKA

Dumpad

Boken handlar om en kille vid namnet Ahmed, boken baserar sig på en verklig historia och historien är hans. När Ahmed var runt 11 och 12 år gammal brukade han bli misshandlad av sin far efter att han hade varit med sina kompisar eftersom han egentligen inte fick vara med någon efter skolan. Efter skolan var han tvungen att vara hemma och sköta sysslorna eller läsa koranen. Nu var han 13 år gammal och hela familjen bestämde sig för att åka till sina släckningar i Somalia, men så blev det inte. Det var bara Ahmed, hans mamma och hans lillebror Khalid som åkte dit. Han tog flyget från Stockholm i Sverige till Mogadishu i Somalia. Utan att ha vetat lämnade Ahmeds mamma honom ensam i Somalia. Varför och var hon tog vägen visste han inte. Men han visste att han inte hade något pass eller pengar därför försöker han hitta ett sätt att fixa det på så att han fick åka hem till Sverige. 

SVENSKA

Shit Happens!

Det började med att det var en vacker iskall morgon. Himmeln var blå och solen sken, gräset doftade gott och vattnet lät så fint när det rann ner från bäcken. Fåglarna kvittrade och djuren hade redan börjat bygga sina bon inför vintern. En snöflinga föll ner från himeln och landade på min näsa. ’‘Hade de redan börjat snöa?’’. 

- Kom ner och ät frukost nu! ropade mamma.

- Jag kommer, sa jag.

Jag rusade ner från trappan och hoppade fram med ett stort hopp över trappans sista steg. 

- Men Mia snälla du kan du inte vara mer försiktig? sa mamma med en arg och orolig röst.

Jag låtsades som om att jag inte hörde ett endaste ord. Stolen stod tom och tallriken stod full. Jag drog ut stolen och satte mig ner bekvämt. Sedan tog jag upp besticken, delade på min pannkaka i små bitar och doppade den i lingonsylt. Efter att jag hade ätit klart gick ja upp på rummet och tog på mig ett par jeans, en rutig skjorta och kammade håret. I håret la jag till en liten rusett. Jag gick sedan ner igen och tog på mig mina röda tygskor. I badrummet gick jag in med skorna även om mamma sa till mig att inte göra de. Tandkrämen sprutade ut vit,röd och blå tandkräm på min tandborste. Efter att ja hade borstat tänderna tog jag min väska satte den i cykelkorgen och cyklade iväg. Vägen var blöt och gräset hade frostat. Cykelhjulen var fullt av frost och nu var det nog dags att sätta in cykeln i förrådet eftersom det började närma sig vinter. Snabbt fördes jag in genom skogen och utsikten framför mig var skolan. ’‘Åhh, nej inte skolan’’.

Första lektionen på schemat idag var Språkval. Jag gick in till nästa rum där vi hade franska. Min bästa kompis Sofia drog ut en stol åt mig. 

- Sätt dig! ropade Sofia.

- Ringde Maria dig igår? undrade jag.

- Jo så här var det, hon sa att vi slutar 11 idag så vi skippar resten av lektionerna förutom svenska och franskan, men det gör ju väl inte så mycket! sa hon med en glad röst.

- Men jag missar svenskan, för jag sa åka till tandläkaren.

- Tur för dig, men efter det kom till mig så ska jag visa dig min nya dator, den är grym!

- Bonjour! ropade fransk-läraren och kom in i klassrummet.

Då startade vi lektionen. Men jag satt och drömde. ’‘Tänk om jag fick åka till Paris, där skulle jag få träffa en romantisk man och vi skulle gifta oss. Tänk om jag skulle få se alla lampor som var öppna på kvällen och Eiffeltornet som bara lyste som en glödande vulkan’’. 

Jag hörde en smäll och jag öppnade ögonen. Det var fransk läraren som tittade ner på mig med sina händer på bordet.

- Men Mia, sitter du och dagdrömmer igen?  

- Oj förlåt nu måste jag gå.

Jag tog min väska och rusade ut. Sedan låste jag upp cykeln och cyklade vidare till folktandvården. Jag var så utmattad att man hörde mina andetag. Äntligen var jag framme och parkerade min cykel. Sedan låste jag den och rusade in i väntrummet. De var många som satt där inte en stol var ledig. Då fick jag stå upp. Sedan kände jag att jag plötsligt fick ont i magen. ’‘Varför ska detta hända mig?’’. En stor gas var i min mage och inte kunde jag röra mig om jag inte släppte den. ’‘Nej, nej glöm det jag får inte släppa den’’. Och så hördes det ett stort brak. 

- Ush fyy vad är det som luktar?? sa folket som stod och stirrade på mig. 

- Nej men det är ju en stor fis!

- Det luktar äckligt! 

- Snälla någon, vem beter så himla äckligt?

Sedan kom det en till stor fis till. Nu stank det ännu mer. Alla sprang ut och höll sina händer över näsan. Nu var det ingen kvar utom jag. Det närmade sig en läkare från korridoren.

- Fy vad det luktar illa! tjöt läkaren.

Där stod jag med min väska dinglande ner för min arm. Ansiktet var rött och jag själv tyckte att det var pinsamt.

- Jag tycker att du borde gå så kan vi boka om tiden till i morgon.

- Ja, okej då hejdå! ropade jag med en skakande röst.

Jag gick ut och stängde dörren, låste upp min cykel och cyklade iväg. Jag var hemma.

- Gick det bra hos tandläkaren? frågade mamma.

- Åhh, snälla påminn mig inte! ropade jag när jag steg uppför trappan.

- Föresten pannkakorna jag stekte till dig var tre månader gamla.

- Vaahh?

- Jag hoppas inte att det ställde till något! sa hon.

- Men ÅÅH MMAMMMMA!!

ps. det var var bara någon dålig historia jag hittade på...

SVENSKA

SAMMANFATTNING DEL.1 FRANKENSTEIN

Frankenstein kommer från Genéve som är en liten stad i Schweiz. Han föddes i Nepal och efter en tid i Italien reste han vidare till Tyskland och Frankrike. När Frankenstein var sjutton år började han studera vid Inglostadt. Han var intresserad av hur kroppar var uppbyggda. Han ville också veta alla hemligheter bakom Människan. Frankenstein arbetade dag och natt. Det tog många år tills han blev klar med sin människa. Men till slut blev han klar. Och det visade sig vara en kropp med både muskler och ådror. Kroppen var över två meter.

SVENSKA

HUSET PÅ KULLEN

Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället, uppallrat på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det känns som att bo mitt i skogen. Det är så tyst på kvällarna att man kan tro att alla människor flytt härifrån och bara fåglarna har stannat kvar. Jag fattar inte varför pappa tvunget måste flytta just hit. Tystnaden, brukar han svara. Som kompositör behöver han ha det tyst omkring sig. Stan har blivit för bullrig och gapig. Pappa gör mest filmmusik. Ni har säkert sett filmerna, men kanske inte tänkt så mycket på musiken. Bra i så fall. Musiken ska inte märkas, brukar pappa säga, den är en del av filmupplevelsen, precis som fotot och kamerarörelserna. Jag gillar musik, även om jag inte är musikalisk som pappa, men en sak vet jag: Jag tycker inte om tystnaden. I alla fall inte den här tystnaden.

Huset har fyra sovrum, ett kök lika stort som vår lägenhet i stan, två toaletter, ett gigantiskt vardagsrum och en balkong lika bred som ett fartygsdäck. Vi har kvällssol och om man kisar kan man ana Siljan bakom grantopparna. Huset är perfekt, sa pappa, ett fynd. Vi hade en jäkla tur som fick det så billigt.

Det har sin förklaring. Men det fick vi inte veta förrän det var försent. Vad som är fel med huset. Varför de förra ägarna flyttade härifrån efter bara ett halvår. Varför mina nya klasskompisar tystnade och fick något stelt i blicken när jag berättade var jag bodde. Mäklaren berättade ingenting. Det kanske inte hade spelat någon större roll. Pappa förälskade sig i huset, och som alla vet är kärleken blind.

Men huset älskade honom inte tillbaka.

Huset hatade oss alla.

Särskilt mig.

  

Det började redan första natten.   

Klockan slår 10 och jag suckar.

- Jag ska nog lägga mig, har pappa redan somnat? undrar jag.

- Det gjorde han för längesen, säger Mia.

Jag går in i rummet och lägger mig i sängen, drar över täcket och blundar sedan hör jag att dörren knakar, jag kisar för att se vad som är där. Shit, jag ser något. Det är ett huvud som sticker upp, de är en kvinna i svart. Jag tänker på att det säkert är en inbillning.

Det är morgon och jag hör att fåglarna kvittrar. Jag öppnar dörren försiktigt. Ingen är hemma. Jag tar på mig ett par byxor och en röd tröja. Sedan tar jag väskan,går ut ur huset och låser dörren. När jag väl kommer ut vänder jag mig om och då ser jag en kvinna. Hon är svartklädd och tittar på mig. Min blick stannar och jag är helt förskräckt. Jag blir så rädd att jag springer hela biten utan att stanna tills jag ser busshållplatsen.Bussen stannar och jag går in. ’’Det kanske inte alls var en inbillning igår natt’’. Men inget ska jag säga till Joakim min bästavän.

- Kan inte du övernatta hos mig på lördag? undrar jag.

Joakim tar upp sin mobil.

- Jag smsar mamma om det går, hon kanske svara snart.

- Okej. 

Det hörs ett plopp och Joakim tog upp sin mobil.

- Vad skrev hon, undrar jag.

-Jo, såhär är det hon frågade var jag skulle övernatta och då sa jag Stenrusevägen. om jag skulle sagt att det var hemma hos dig skulle hon inte låta mig, hon sa att det var något konstigt med det huset men vem tror egentligen på sådant? säger han.

- Jo, men då ses vi på lördag då? säger jag.

10 minuter går och då är vi framme. Vi stiger av bussen och går mot skolan.

Efter skolan åker jag hem med buss som vanligt, går i den långa skogen och snart är jag framme. Jag sliter upp dörren och ropar: HALLÅ? men ingen svarar. Jag hör små steg som kommer mot mig. Nu blir jag rädd. Mia kikar ut med sitt huvud.

- Vad? undrar hon.

- Nej, det var inget, säger jag.

- Jaha, okej.

- Är du hemma själv?

- Ja, pappa gick och handlade mat.

- Okej, säger jag.

- Förresten har du sätt mitt dock hus som pappa byggde åt mig.

Hon går in i sitt rum och kommer tillbaka med sitt hus i famnen. Pappa har byggt ett rött hus med ett brunt tack precis som vårt hus på riktigt. Pappa har också byggt tre dockor, mig, Mia och pappa. Inifrån är det precis som hemma.

Det knackar på dörren, jag går och öppnar. Det är ingen. Det knackar igen men ingen är där. Jag ser att pappa kommer mot huset med en Ica-kasse, det är säkert bara pappa som skojar med oss. Det knackar igen. Jag öppnar dörren, ingen är där. Det knackar igen, denna gången är det pappa och det är dags att äta.

- Sätt er ner, säger pappa.

- Det luktar gott, vad är det för mat? säger Mia.

- Det kan du ju se på din tallrik, säger jag och suckar.

- Juste, säger hon.

- Förresten vill någon åka till farmor och farfar i helg? undrar pappa.

- Jag vill! säger Mia med en glad röst.

- Okej, men då åker vi, vill du också hänga med? undrar pappa.

-Nej, jag föredrar nog att stanna hemma, säger jag.

-Okej, men då åker vi redan i morgon, är det okej Mia? och till dig kan vi fixa en barnvakt? säger pappa.

- Nej! Usch inte en barnvakt, säger jag och suckar.

- Okej, men då får du helt enkelt vara ensam då? säger han.

Nästa dag klockan 3 börjar Mia och Pappa redan packa.

- Vi åker nu och sköt om dig! ropar pappa.

- Hejdå! skrek Mia.

- Vi ska bara vara där i två nätter så du klarar dig säkert, säger pappa.

- Det är klart jag gör, säger jag och himlar med ögonen. 

20 minuter har gått Mia och pappa har redan åkt iväg. Jag går till köket och hämtar ett äpple. Sen sätter jag mig på soffan och öppnar tv:en, tar datan och sätter den i knät loggar in på Skype. Joakim är online.

På Skype:

- Hej Joakim! 

- Hej! 

- Kommer du då?

- Ska bara packa ner tandborsten.

Han loggade ut. Och 10 minuter efter så knackar det på dörren. Jag går och öppnar, Joakim står ute med våta kläder.

- Hej kan jag komma in? säger han med ett smile.

- Ja, kom in. 

Han for in och byter om till andra kläder. Jag går in till köket och häller upp två skålar med chips och både lös godis, två glas cola. 

- Vilken film vill du kolla på? säger jag.

- A missed call. säger han.

Jag öppnar glasskåpet sätter in skivan och trycker på paus. Sedan rusar Joakim hit och hoppar upp på soffan. Då tar han fjärrkontrollen och trycker på start, filmen börjar. 

Efter att ha sett filmen är vi båda rädda. Vi stänger av mobilerna för att inte mobilerna ska börja ringa som det var på filmen. Vi sätter på MV3 och börjar spela, för att glömma bort vad vi såg i filmen. Helt plötsligt stängs tv:en av. Vi ställer oss upp för att titta på vad som har hänt. Sladden är i och strömmen är på.  

- Varför funkar inte tv:en då? undrar Joakim.

- Sladden är på strömmen är på, men var i all friden är fjärrkontrollen?

- Jag satte den på bordet, men nu är den inte där.

- Men skit samma jag kan bara trycka på knapparna som sitter på tv:en, inte behöver man en fjärrkontroll för att byta kanal? säger jag.

Tv:en stängs åter igen av och dörren smäller till, sedan släcks lamporna och strömmen är av. Allt blir 

tyst tills Joakim börjar prata.

- Du, jag är rädd, säger Joakim med en darrig röst.

- Kom vi ställer oss upp på tre och tänder lampan, viskar jag.

- 1 2 3, säger han.

Men ingen av oss ställer sig upp eftersom att det istället börjar ringa på Joakims mobil. 

- Ta samtalet! säger jag.

- Men jag stängde ju av mobilen, hur kan den då ringa. 

Det blir tyst en stund och sen hörs det att något är i köket. Tallrikar faller ner en efter en. 

- Ta mobilen för fan! viskar jag.

Han tar mobilen men det är försent att svara, personen har lagt på. Till slut bestämmer vi oss för att ringa tillbaks till numret Joakim knappar på en massa nummer och nu ringer han. Signaler till signaler men inget kommer fram. Efter en stund svarar personen men i mobilen hör vi bara att det är tallrikar som trillar ner och går i sönder.

- Kan det vara någon i mitt kök som vi just nu pratar i telefon med.

- Det låter likadant i mobilen som på riktigt, kan det vara så?

- Vi springer på 3 ut genom dörren.

Joakim nickar på huvudet och räknar till tre. Vi springer allt vad vi kan genom den långa korridoren tills jag hör att Joakim börjar skrika, men jag stannade inte upp annars skulle jag själv dö. Jag får panik och slår upp dörren springer ut och försöker hitta den närmaste telefonautomaten. Ringer till pappa.

- Heej! varför ringer du såhär dags? undrar pappa.

- Pappa snälla kom snälla pappa kom och hämta mig jag är nästan vid skolan!

- Men vad i all friden håller du på med mitt på natten?

- Jag hörde hur han släpades in till rummet...

- Vah. Vad är det du pratar om? sa han med en arg röst.

- Pappa snälla rädda mig! säger jag. 

- Vad i all friden pratar du om? Jag kommer över till dig stanna där du är!

Det är kallt och jag fryser frosten lägger sig över mig. Men nu ser jag ett ljus som kommer mot mig. ’‘Kommer jag att bli påkörd och dö’’. Bilen stannar och bildörren öppnas hoppa in ropar Mia. Jag stiger in i bilen. 

- Ta en filt i baksätet, säger pappa.

- Varför är du bara med pyjamas? undrar Mia.

- Tyst Mia! viskar pappa.

Det blir tyst en stund och till slut säger pappa:

-Jag är trött på er barn och huset! vad är det som är fel? säger pappa.

- Pappa jag är rädd! säger Mia.

- Vadå har huset påverkat dig också? säg vad som är felet! säger pappa med en arg röst

- Jag såg en kvinna som lekte med mitt dockhus. säger jag.

- Vad gjorde du sen då. 

- Jag kollade på henne och hon tog upp mitt hopp-rep, då blev jag rädd att jag började springa till köket där du var. säger Mia.

- Men varför sa du inget till mig då? säger pappa.

- För att du bara skulle säga att jag bara inbillar mig! skriker hon.

- Bli inte som din bror Mia! Inbilla dig inte! säger han med en skarp röst.

Mia fäller en tår och hon är på väg på att gråta.

- Okej då vi går och utforskar huset och sen kommer ni att inse att det bara är en inbillning! 

Han kör in mot skogen och nu ser jag huset. Kvinnan står i Mias rum det ser jag, men ingenting vill jag säga till pappa. 

Mia är i vardags rummet och kollar på en film. Pappa är i köket och äter en macka. 

BOOOM!! Jag går in till Mias rum och kollar vad som har hänt. Dockhusets öppning är öppen. Jag går längre fram för att se vad det är i dockhuset. Det ser ut som om någon har försökt hänga Mia-dockan på dockhusets-tak. Jag hör ett skrik det kommer från Mia, jag går ut till vardagsrummet och Mia ligger död på soffan. Pappa kollar på mig som om att han har fått en chock! Han går fram till henne, men han hör inte att jag ropar spring så kvinnan tar pappa från bakhållet och släpar in honom till ett rum. Sedan hörs ett skrik och allt tystnar, förutom jag. Jag springer till dörren men dörrhandtaget vill inte gå upp, jag sitter fast och nu ser jag en skugga som kommer närmre och närmre.

- SNÅLLA NÅGON HJÄLP MIG!!!! skriker jag och en tår faller ner för min kind.

Ingen svarar mig, är det min tur nu eller?

SLUT !!